Världen enades för snart tre år sedan om 17 hållbarhetsmål som fram till år 2030 tillsammans ska leda oss till skapandet av en bättre värld. I samband med att målen antogs i FN:s generalförsamling i september 2015 betonades att arbetet för klimat, jämlikhet, säkerhet och fattigdom är sammanlänkade. Målen hänger ihop och för att öka möjligheten att nå målen gäller det att närma sig dem med nyfikenhet på den komplexiteten. Till exempel så behöver fattigdom bekämpas med klimatpolitik likaväl som med utbildningssatsningar riktade till flickor. WHO:s ramkonvention mot tobak har inkluderats i hållbarhetsmålen och erkänts som ett av medlen för genomförandet av mål 3 om hälsa.
Men om man inte enbart tänker på hälsa utan istället utgår ifrån tobaksfrågan brett så ser man hur tobak hänger samman med aktiviteter inom alla hållbarhetsmål!
Lika tydligt som tobaksindustrins och folkhälsans intressen är oförenliga, lika uppenbart är tobak ett hinder för hållbar utveckling. Tobaksproduktion och tobaksanvändning i världen innebär ett hot mot länders möjligheter till hållbar utveckling sett ur både ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner. Genom att titta närmare på konsekvenserna av tobaksproduktion och tobaksanvändning blir detta tydligt. Enligt WHO:s beskrivning av tobakens livscykel omfattar den tobaksodling, tobaksberedning, tobaksproduktion, tobakstransporter och distribution, konsumtion och avfall efter förbrukning. Det medför bland annat stora utsläpp av växthusgaser, avskogning och erosion, ohållbar användning av land och vatten, användning av bekämpningsmedel, avfall från tillverkningen, giftiga cigarettfimpar och giftig miljötobaksrök, förutom alla hälsorisker för rökaren.
Över hela världen är det de fattiga som drabbas av den största skadan från tobaksbruk. Inte bara är tobaksprevalensen högre bland fattiga i höginkomstländer, tobaksbruket ökar bland fattiga i låginkomstländer också. Tobaksbruk tar resurser från grundläggande behov som mat, utbildning och hälsovård.
Tobaksindustrin har genom tiderna satsat stora resurser på att spegla attraktiva samhällsfenomen i sin marknadsföring. Så det är knappast förvånande att det har funnits tobaksföretag som i Sverige försökt använda begrepp som EKO och 100 procent ekologisk tobak i sin marknadsföring. Konsumentverket och KO reagerade dock och ansåg det vara oförenligt med tobakslagen att antyda att tobaken har hälso- och miljöfördelar. Tobaksindustrins försök framstår som cyniska med tanke på att tobak är en produkt som orsakar så mycket ohälsa och så många skador på miljön.
För en tid sedan lyssnade jag till människorättsjuristen Parul Sharma som efter att ha talat om hållbarhetsmålen sa ”det är inte FN:s hållbarhetsmål, det är mina hållbarhetsmål, vi måste alla göra målen till våra egna”. Jag som dittills talat om målen som världens mål berättade för henne att jag respektfullt tänkte sno det från henne. De är nu också mina hållbarhetsmål. Ett av de mål jag kommer att prioritera i år när det gäller tobak är mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Det innebär bland annat arbete mot korruption och att jag ska arbeta för att minska inflytandet från tobaksindustrin på folkhälsopolitiken. Och vad kunde passa bättre än det ett valår som i år?
Maria Nilsson, forskare, Umeå universitet, och styrelseledamot i Psykologer, socionomer & folkhälsovetare mot Tobak
Fotnot: Maria Nilsson är docent och forskar inom området klimatförändringar och hälsa med fokus på klimatanpassning och policyutveckling. Hennes huvudintresse är folkhälsointerventioner, hälsokommunikation och policyarbete. Hennes andra forskningsområde är tobak och tobaksförebyggande åtgärder med ungdomar som målgrupp. Maria Nilsson är knuten till institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.